2023-11-01

Ulf ”Country-Uffe” Edberg: ”Jag är en problemlösare”

De flesta känner igen honom som Country-Uffe, på scen med cowboyhatt och gitarr. Men som frilansmusiker har Ulf Edberg fler strängar på sin lyra. DJ och konferencier för att nämna ett par. Och under karaokekvällarna på O´Learys har han märkt av ett behov av scener för lokala talanger i Lycksele.

Som yrkesmänniska beskriver Ulf Edberg sig själv främst som problemlösare. Som tidigare elitidrottare inom volleyboll finns också en tävlingsanda. Men grunden är det kreativa.

–Framför allt står jag på scen och underhåller i olika former. Jag har alltid velat hålla på med musik. Jag är i grunden pianist, men här känner publiken mest igen mig som Country-Uffe.

Måhända bor en Gnosjöanda i egenföretagaren Ulf som är smålänning från början, även om han numera räknar sig som norrlänning. Redan som sextonåring flyttade han upp till Vännäs för att gå volleybollgymnasiet. Senare hamnade han i Umeå där han byggde upp sitt kontaktnät med olika eventbolag, krogar och hotell. Där var han också Umeås ­officiella tomte under många år.

–Jag har hållit i små och stora event, förmedlat talanger men kanske fram­förallt själv stått på scen.

Men sedan förra sommaren har Ulf gjort sig hemmastadd i Lycksele, en stad han imponeras av för dess välfungerande infrastruktur trots sin ringa storlek, och han känner att han har en viktig funktion att fylla.

–Lycksele har så mycket talang. När jag började med karaokekvällarvar det trögt i början men nu vågar fler och fler komma upp och sjunga. Men det saknas scener, och publiken måste vänja sig vid att gå ut och se dem. MB gör ett jättebra jobb med att ta hit teater och musik men man behöver inte alltid leta så långt bort.

DJ och musiklärare

Ulf har hela länet som arbetsfält även om han försöker hålla sig till Lycksele. Främst jobbar han som artist, scentekniker och konferencier, men gör även gig som DJ. Något Ulf började med redan som 15-åring.

–Som DJ får jag möjlighet att hänga med i vilken musik som gäller, det är väldigt kul.

Som utbildad musiklärare jobbar han även på Forsdalaskolans anpassade skolgång två gånger i veckan.

–När jag blev tillfrågad var jag tvungen att tänka till, men jag ångrar inte mitt beslut. Visst är det en utmaning - eleverna är väldigt ärliga och säger till när de inte gillar något. Men de ger mig framför allt så mycket energi. Det är värt allt.

Ulf har anpassat bostaden i den gamla skolan på Norräng för sina barn, varav tre har NPF - diagnoser. Här finns stora ytor och planen är även att så småningom kunna ta emot grupper som vill koppla av med lite god mat och dryck och musikunderhållning. Men allt har sin tid. 

Trygg samarbetspartner

Än så länge driver han verksamheten via enskild firma, något som har sina fördelar.

–Tankarna har funnits på att omvandla till AB men det ställer också högre krav på lönsamhet. För närvarande funkar det bra med enskild firma.

Nyligen inledde Ulf ett samarbete med Hotell Lappland, en stabil kund som känns trygg i den osäkra tillvaro som frilanslivet annars kan innebära.

–Jag är jätteglad över samarbetet! Jag har gjort mina hundår och åkt på en massa smällar, mindre stabila kunder som har stora drömmar och det slutar med att man gjort en massa saker men går tomhänt därifrån. Branschen är jättekänslig även om det har blivit bättre med åren.

–Man måste vara lite dum i huvudet för att hålla på med det här, skrattar Ulf. Det är skitkul, men det är en jätterisk. Men i mitt skede i livet är det jätteskönt. Jag sitter med kunskap som är eftertraktat och har hittat en bra samarbetspartner.

Julshow på gång

Nyligen var Ulf tekniker till artisten Jannike Stenlund som gjorde sin första spelning på länge.

–Det kändes jättekul att ställa upp för Jannike och även hon blev jätteglad över samarbetet.

Veckorna före jul ger Ulf hela sex stycken julshower på O´Learys, något han ser mycket fram emot.

–Det blir en trestegsraket som inleds med Sinatra - bara jag och pianot, lite mysigt sådär. Sedan blir det country, och sedan - hoppas nu bara inga barn läser detta - tar jag på mig tomtekostymen igen!

Text och foto: Monica Wiksten Gideonsson